Ska se grymmaste tjejen i sommar! Per nämnde att det skulle vara kul och jag höll med. Så nu är det bestämt. Vi drar och ser henne! Så happy över det!

Fick hem två skivor med Lady Gaga för någon dag sen. Bra post. Mhm!

Kent - Hänsyn

Han vet att han gör fel
Han vet att du oftast har rätt
Du räknar aldrig poäng
Bryr dig inte om vem som vinner

Han vet att han gör fel
att du står bakom
och tar emot honom
när han faller
Bara en av tusen detaljer

Som gör att han älskar dig
som gör att man älskar dig
som gör att jag älskar dig
Som gör att vi älskar dig

Du kommer alltid i tid
Men jag har aldrig sett dig skynda
Det slår mig när jag ser dig gå iväg
så rak i ryggen så mjuk i hållningen
Du är som en förtrollning

Som gör att man älskar dig
Som gör att man älskar dig
Som att jag älskar dig
Som gör att vi älskar dig

Jag gör dig så illa ibland
Jag ser spår av dina tårar
Du väntar ingenting och du har alltid
haft så lätt för att förlåta
Bara en av tusen små gåtor

Som gör att han älskar dig
som gör att man älskar dig
Som gör att jag älskar dig
Som gör att vi älskar dig

Tack. Inte visste jag att Jocke Bergs text kunde stämma så bra på lilla mig. Du har kanske rätt. För visst känner jag igen mig. Även om jag inte vill vara den som får ta emot de som faller. För det gör ont när de väger mer än två av mig.

Fan vad jag älskar det fantastiska bandet.

Åh. Filmen. Alltså tårar ner för kinderna, smärta i andetagen och tillsist lättnad i själen. Filmen var lite ojämn ibland men det vägde de perfekta sekvenserna i den upp. Jag gråter inte jättelätt till filmer men till den här så är det nog omöjligt att inte gråta. Från det att ena systern dör så gråter man konstant.

För att dra en parallell utan kraft till mitt eget liv eller något så ah jag vet inte varför men ända sen jag var liten, 4 kanske, dit når mitt minne anyway, så har jag haft en känsla av att en del av mig saknas. Som jag varit halv. Att någon står bakom mig. Någon som är som mig fast ändå inte. Det låter säkert knäppt. Vet. Fast är så det är. Känner det i ryggen. Någon är fäst där. Fångad i ryggraden. Någon som jag aldrig träffat. Fanns det någon jag skulle ha träffat? Var det meningen att jag skulle haft en tvilling? Eller har jag en, fast hon är fast på den andra sidan? En död tvilling som aldrig hann leva. Är jag isf en levande tvilling fast i livet, som lever för båda?

Som sagt, jag förstår om ni tänker knäppis och liknande när ni läser det. Jag förstår er, haha. Finns bara den där känslan, funnits där i mitt minne/sinne sen jag var liten. Då och då blir handen på axeln (inte fysiskt, jag ser ingen och känner ingen rent så sätt) starkare. Närvarande. Oftast om inte alltid när jag mår dåligt, är ledsen eller när jag väl lyckas släppa något sorgligt. I starka känslor. Då märker jag henne. Min inbillade tvilling, hon finns där i mina svagaste tårar och starkaste skratt.

Jobbat i ett par dygn nu så jag har inte haft möjlighet att skriva. Slutade jobba för den här sommaren idag så jag återkommer efter lite sömn.

The most frightening thing ever (Det mest skrämmande som finns) from Tobias Anderberg on Vimeo.

Hon är grym.

Finns nog bara en låt med dem som är okej/bra? Förstår inte hur den egentligen hamnade på skivan, den är så olik de andra..Lyssna om ni vill..