Hoppa fallskärm är mycket bättre än Van Halens låt Jump. So try it!

Lite trötthet beror säkert på jobb och pendlingstid hit och dit. Den resterande delen vet jag dock inte vad eller var den grundar sig i eller på.

Känt tomhet förr. På ett liknande sätt som nu. Kanske bara inne i en period där det händer för lite eller för mycket. Känslorna hinner inte med eller tankarna snurrar för fort och djupt. Jag vet inte.

Kanske är det. Att jag inte vet. Är det för att jag snart fyller 25 år? Tror inte det. Känner inget speciellt för det. Är det kanske problemet? Att det inte känns speciellt.

Flummigt och molnigt i mitt huvud. Stormar i lugnet. Är nöjd över min livssituation. Mitt jobb känns bra. Min partner känns perfekt. Och allt annat känns okej, bra och fint. Hur gör man en felsökning av sig själv. Skulle vara bra om det fanns, typ som för en mobil där man kan se vilken app som tar mycket plats, slukar mycket batteri osv. Vad i mitt liv, kropp eller sinne tar för mycket energi? Om ens problemet ligger i det, om det ens finns ett problem.

Nä. Dags att sova snart tror jag. Drömmarna får lösa det åt mig.

Paxar sätet jämte mig med min väska som alla andra på bussen. Nu ska jag försöka vila innan bytet till tåg sker.

Har inte kollat än hur mobilinläggen ser ut på vanlig skärm så ser det lite för knepigt ut så let me know.

"Drömmer om Rancid ofta. Vaknar och vet inte om han lever eller inte. Efter en stund minns jag att han inte längre finns och en tomhet väcks i mig. En saknad efter pälsbollen som lekte med vatten, som välte ner kryddburken med peppar när han ville gå ut och sedan satt i trädet jamandes för att komma in igen. Så fort jag hämtat honom, burit upp honom för trapporna så fick han mat som han snabbt slängde i sig och sedan la sig i sängen med huvudet på kudden. Min söta lilla men ändå stora bebiskatt finns inte mer. Och det gör ont.

Om du som läser aldrig har haft ett husdjur, följt dens uppväxt och tagit hand om den är det nog svårt att förstå. Djuren är inte bara djur. En katt är inte bara en katt. De har varsin personlighet som vi människor. De visar glädje, ilska, trötthet och massa andra känslor precis som vi. De är lika. Man fäster sig vid dem. De blir en vän och en familjemedlem. Hade en katt bara varit en katt, som en del känslokallt kan påstå, precis som om de endast är en tygbit, en materiell sak som vid förlust inte berör en, well då skulle man inte bli ledsen. Men det blir man. För det är inte endast ett ting, det är så mycket mer.

I en dröm jag hade för ett par dagar sen så letade vi efter Rancid och mina föräldras katt Ceasar. De var borta. Eftersom båda var borta så var vi så säkra på att de endast var bortsprungna och inte påkörda. Vi fann dem tillslut, de gick efter varandra och jag kände mig lugn. Jag lyfte upp Rancid och han blev en liten boll i min famn. Var så verkligt men ändå inte. Jag kände hans mjuka päls, hans andetag och hjärtslag och hans värme. Något som jag i verkligheten aldrig mer kan känna. Jag vaknade upp med känslor av lugn och lycka. Känslor som snabbt försvann när verkligheten blev tillräckligt verklig.

Tror jag har lite svårt att helt förstå att Rancid är död. Att han blev påkörd och inte längre går runt och pratar med en. Sådär som han gjorde. Hans mjau mjau mjau mjauande. Ett mjauande som inte gick att översätta men som man förstod på något sätt var riktat till en. Lät som han småpratade. För det var inget jamande för mat eller för han ville ut. Det hade han andra ljud till. Tror anledningen till att det i mina drömmar är otydligt om han lever eller inte beror på att jag inte såg honom innan han begravdes. Att jag inte var med. Det blev inget tydligt avslut. Utan ett avslut som jag fick via ett telefonsamtal som mina föräldrar sedan fick fullfölja.

Jag var i Luleå. Rancid var i Falkenberg. Över 100 mil bort. Mellanie och kidz var och hälsade på då jag hade min examensceremoni för magistern i utredning. Mellanie hade bokat hotell inne i stan. Vi checkade in på hotellet dagen innan ceremonin. Det fattades en bebissäng till minsta barnet så jag gick ner till receptionen för att dubbelkolla så den inte var glömd. De sa att den var bokad och skulle komma senare. Jag gick mot hissen och då ringde telefonen. Var en tjej som pratade osammanhängande. Jag förstod inte riktigt vad hon sa. Hon sa att hon var nära 154. Tänkte att hon hade ringt fel. Samtalet bröts och jag tänkte att hon nog bara ringt fel och ville ha vägbeskrivning till någon och lagt på när hon insett att hon slagit fel nummer. Men så ringde det igen. Samma nummer. Samma tjej. Hon hade inte alls ringt fel. Den här gången hann hon berätta mer. Hon sa att hon sett en katt och sa att det var så hon hittade nummret. Först trodde jag han var bortsprungen. Men så mindes jag att hon sa 154 (en lite större väg). Vilket hon upprepade och med en sorgsen ton. Hon sa att hon sett en katt vid 154. Att han tyvärr var död. Att han blivit påkörd. Men att det måste ha gått snabbt för han var fortfarande varm när hon lyfte in honom i sin bil. Tjejen som ringde hade inte kört på honom. Hon hade sett katten när hon körde och vänt om för katten liknande den hennes syster hade. Hon stannade och kollade halsbandet och flyttade honom från vägkanten. Jag är väldigt tacksam för att tjejen tog sin tid till att plocka upp honom och ringa mig. Jag berättade att jag var i Luleå då hon undrade var jag bodde så hon kunde lämna honom hos mig. Jag sa att han var hos mina föräldrar så att hon gärna fick lämna honom där, att jag skulle ringa min mamma samt skicka sms till henne med min mammas mobilnr då jag inte kan det utantill. Visste inte om mamma var hemma eller ej. Tjejen åkte hem med Rancid till min mamma. Och sedan den dagen i slutet av maj springer han inte längre efter möss på marken, klättrar i träd efter fåglar eller ligger och myser i sin älskade kartong."

 

 

 

Det här inlägget har legat sparat i 7 mån. Inte känt mig klar med det. Får inte fram orden jag vill. Det har snart gått ett år sedan han blev påkörd och jag kan inte säga att jag förstår än. Jag vaknar fortfarande upp till drömmar där han än springer. Jag kan på väg hem från jobbet sakna honom något otroligt. Ibland känner jag honom ihoprullad i min famn. Jag är inte bra på sorg, jag är inte bra på avsked.

 

En arbetsdag kvar sen bär det av till västkusten för att fira jul. Ska bli skönt. Dock vet jag att det är mycket som ska göras imorgon på jobbet. En stor hög väntar på skrivbordet. Men sen har jag semster den 23:e och är inte tillbaka på jobbet förrän den 29:e. Riktigt skönt och välbehövligt.

Jobbet rullar annars på. Får mer och mer att göra. Mer ansvar att ta och kluriga utredningar. Är kul och intressant men även frustrerande ibland.

Säger god jul och gott nytt år för jag förmodar att jag inte kommer skriva här förrän nästa år. Har inte någon energi kvar efter jobb och lång pendling och på helger prioriteras sömn och umgänge med pojkvän. Igår var det ett år sen vi träffades, och imorgon ett år sen vi paxade varandra. Det har varit vi i ett år nu ♥ Tiden går fort och jag ångrar inte en dag att jag tog tåget till Göteborg för att träffa Kristian, mannen i mitt liv.

 

Hade glömt bort att jag har en blogg. Heh. Illa. Blir inte att jag hinner tänka på så mycket mer än jobb under vardagarna. När jag kommer hem äter jag och spenderar lite tid med min sambo och på helgen sover jag och hittar på saker. Den här helgen har vi spelat en massor ^^

Imorgon är det jobb igen, dock verksamhetsplaneringsdag så kommer se lite annorlunda ut. Dock inte tidsmässigt, är dags att vakna 4.40 som vanligt och vara hemma strax efter 19.30 på kvällen.

Snart jul!! Tips på god glögg med smak??

Efter ett par dagar på västkusten och i Norrland är jag nu tillbaka i mitten, hemma. Gårdagen spenderades på flyg och buss. På lördag ska jag tillbaka till Arlanda. Inte för att flyga utan för att hämta finaste killen. Älskling kommer äntligen hem efter vad som känns som en evighet  ♥

 

Igår åkte min pojkvän till Kina med två kompisar. Blev genast väldigt tomt här hemma. Man vänjer sig snabbt att bo med någon och dela allt vardagligt med. Saknaden blir speciellt närvarande när jag ska sova. Blir extra tomt i en stor säng.

 

Ska ge mig iväg på resande fot med om ett par dagar. Så tiden går nog lite snabbare när jag inte är hemma. Ska först till västkusten och sen upp till norrland. Men först ett par ensamma dagar hemma i lägenheten.

 

Låt de här tre veckorna gå snabbt, tack!

Nästa vecka ska jag på arbetsintervju. Hade varit helt underbart om jag skulle få jobbet men om de har kallat dit socionomer med så tror jag det blir svårt. Ska göra mitt bästa för att visa att jag kan dock. Ska plugga på SoL nu i dagarna tänkte jag. Så det är helt färskt och fint i huvudet.

Igår slängde jag ihop en liten höstkruka på balkongen. Så nu är det inte helt tomt där ute.

Igår fyllde finaste killen år! Blev smörgåstårta och vanlig tårta, nam nam nam. Hans famlij var här, var väldigt trevligt. Ikväll ska vi fira honom med hans vänner så blir FESTHHH. Ska bli kul men vet inte vad jag ska ha på mig ännu, alltid svårt?

Är så glad att jag har Kristian, utan honom skulle jag inte vara lycklig och hel. Han gör varje dag till en fin dag. Har aldrig träffat någon så underbar som honom. Tack för att du finns i mitt liv, att vi har ett liv tillsammans. I LOVE YOU.

Bokade äntligen tid och drog till Make Up Store för såndär sminkning. Tänkt göra det i flera år men glömt bort till och från. Men nu är det gjort! Lärde mig lite nytt och fick lite bra tips. Så var värt det! Sen får man ju välja smink för summan sminkningen kostar. Så typ 495:- för sminkning och smink. Blev lite mer då jag köpte på mig lite mer smink. Såklart ^^ Nu har jag smink ett bra tag iaf, allt som ska fyllas på nu är puder men annars bör jag klara mig ett år. Gött! För smink är äckligt dyrt. Men man blir fin?

      
      

 

Håller på att färga håret rött. Tycker det är svårt att få bra. Får se om försök två blir bättre. GAAAAAAAH. Att det ska vara så drygt att få det bra. Är ju fint men ett helvete innan man får det fint. Wish me luck.

Jobbar mest hela tiden. Jobbat fem nätter i rad nu så är rätt trött. Blir en ledig vecka nu iaf. Bloggen har hamnat mer och mer i ett svart hål. Får se om jag kan komma ihåg att komma ihåg den lite oftare.

 

Blir så. Är varmt. Kan man skylla på det? ^^ Om inte så well jag sover på dagarna och jobbar på nätterna. När jag väl är ledig är jag lat, upptagen och chillar med finaste killen. Igår kom Mellanie med familj på besök, var riktigt kul att träffa dem igen!

Jobbar tre nätter i rad nu sen ledig en dag och sen jobb jobb jobb igen.

Har sökt lite jobb så hoppas någon hör av sig. Finns inte så många jobb ute just nu. Kanske rullar in fler efter semestertiderna? Får hoppas på det. I nödfall så pluggar jag lite mer nu i höst och jobbar extra. Vill dock ha ett jobb så man har en stabil och fin inkomst. Aja. Jag har åtminstone en plan i fall jag inte får ett jobb. Tycker man borde få jobb med tre examen? Men är väl hård konkurrens och få jobb.

Skriver när jag skriver. Over and out.

Nu bor jag inte längre i Luleå utan bor hos Kristian. Känns skönt och mysigt!

Mamma och pappa (tack tack!) flyttade ner allt från Luleå så nu är alla saker nere med. Lägenheten uppsagd och klar. Så allt som återstår nu är att jag får ett jobb efter sommaren. Ansökte om en tjänst inom polisen i Karlstad, hoppas verkligen jag får den. Hade varit perfekt! Återstår att se hur det blir.

Har jobbat fyra nätter i rad och är nu ledig en vecka. Ska dra med älsklingen till Stockholm imorgon då det är Rolling Stones på tisdag. WOHOOO :D Och på torsdag blir det Karlstad för Putte i Parken. Gött det med!

Saknar Rancid och har inte hunnit sätta mig ner och skriva av mig om hans död. Blir ledsen direkt när jag tänker på honom. Han var ju så liten och söt. En katt som inte riktigt var som en katt utan en liten lång pälsig bebis :)

För ett par dagar, nu drygt två veckor sen. Så fick jag ett samtal. En tjej hade hittat finaste Rancid vid vägkanten. Påkörd.

 

Blev väldigt ledsen och är det än. Kommer skriva mer om det här en annan dag. Vill inte stressa fram ord utan jag vill ge orden lite tid. Men är jobbigt. Det är det när någon dör. Har dessutom drömt mycket om honom nu den senaste tiden, han är halvt vid liv i drömmarna. Eller ett spöke? Vet inte riktigt. Men vaknar och är förvirrad.

I torsdags hade jag opponering. Jag var den enda i klassen som blev klar med sin d-uppsats. Så var lite skumt. Fick ha en halvtimmes presentation för två personer, en elev och en lärare, som båda redan läst min uppsats. Sen opponerade eleven på mig och läraren gav nån enstaka kommentar. Seriöst, var så lite ändringar de tyckte behövdes att jag blev lite chockad. Ansåg själv att det finns betydligt mer. Aja, gött iaf, då jag var nervös innan för att få en lååååång lista på ändringar och kritik.

 

Efter det fick jag opponera på en äldre c/d-uppsats. Den var inte alls bra. Så jag gav en hel del kritik. Dock hade uppsatsen blivit godkänd 2006 så kändes lite konstigt att opponera på en redan seminariebehandlad uppsats. Aja. Läraren höll dessutom med mig att den inte skulle bli godkänd om den skrevs i dag.

Efter opponeringen gick jag till min handledare för att se om det var något mer han hade att säga om uppsatsen. Vi pratade även om opponeringen. Var ett kort samtal. Han fårgade om jag ville forska vidare? Om jag ville doktorera. Fått frågan av en tidigare av en kursansvarig, nu av en programansvarig, och svaret är detsamma nu, nej. För det är för mycket ångest i fem år. Och jag är skoltrött som tusan.

I korridoren på väg ut från universitetet så träffade jag en annan lärare, han som frågat mig sen tidigare. Han frågade mig återigen och när han fick samma svar sa han att jag verkligen borde fundera på det.

Känns kul att de frågar, betyder att de tror att jag kan nåt ^^ Det kan jag väl med, men trodde inte det var i en sådan grad att en doktorandtjänst skulle ens gå att prata om. Så kul!

Uppsatsen i kriminologi lämnades helt in i torsdags, så nu inväntar vi svar om den. Magistern har jag inte helt lämnat in än, ska omformulera några meningar och ändra nåt stavfel så tar inte så lång tid. Tänker att jag gör det imorgon eller på onsdag. Kändes behövligt att ta en ledig helg efter det brutala intensiva skriviandet som blev de sista dagarna inför inlämningen.

Saknar knäppiskatten. Men är bättre att han är hos mina föräldrar tills skolan är helt klar. Blir en del resande till Umeå. Inte värt för Rancid att åka så mycket tåg och bo en vecka här och en där. Blir lite tomt utan honom. Fast, skönt på ett sätt, behöver inte plocka bort tusen möss eller bli väckt femton gånger per natt.

Fick en fin blombukett med blomsterbud när jag och finaste pojken varit tillsammans en månad. Fint! Blev rätt överraskad. Kom nån förvirrad snubbe med taxi och levererade dem, that's how they roll in Norrland. Tog med blommorna på en tågresa på 4h till Umeå. Skulle flyga dagen efter och kändes inte värt att låta blommorna stå i Luleå och vissna. Att torka dem kändes också lite synd, de var så fina vid liv. Allt med Kristian har varit romantiskt. När vi blev tillsammans var det t o m precis utanför ett slott. Kanske borde skriva en saga? ^^

Kristian gör fina saker hela tiden. Försöker ge tillbaka lika mycket som jag får, men är svårt. Är inte lika bra på sånt där. Vet inte riktigt hur det funkar. Är inte van vid att få sånt där fint eller höra fina saker.. Min första pojkvän sa väl knappt ens grattis när jag fyllde år, så säger väl en del..

Hur gör ni? Vad för romantiska saker har ni varit med om eller gjort?

Förstår inte varför mina, speciellt det högra, nyckelbenet envisas med att krångla och göra ont? :( Är jobbigt. Kan vakna upp mitt i natten av att det gör dumt ont. Låser sig? Flyttar sig och fastnar? Vet inte. Men ont gör det.

Tänkte gå till en sjukgymnast via kåren i Luleå. Var dock inte det lättaste att få tag i någon av dem. Får göra ett nytt försök för nu börjar det bli lite väl drygt.

Är lite stressad nu. Har lite ångest. Vill bara gömma mig under täcket..

Min d-uppsats, examensarbetet för magistern, som ska vara klar i slutet av maj, är långt ifrån att vara klar. Problemet ligger inte hos mig. Hade det varit för jag varit lat så fine, men nej, det beror på andra aktörer.

Ska göra utredningen på uppdrag av BRÅ. De hade varit i kontakt med en skola som var positiv till utredningen men nu verkar ingen vilja ställa upp. Så det ställer till det för mig. Aja. Löser sig väl? Eller?


Jag vet inte... Hoppas det. Försöker finna andra lösningar med.