Ibland gör det mer än ont.

Vaknade upp ur en dröm en stund, sådär en halvtimme, innan jag skulle gå upp och dra iväg till jobbet. En dröm som skapade kaos och lugn på samma gång. Som har varit ett brinnande hål i mig under resten av dagen. En dröm som fick mig att vara sekunder från tårar. Saknad. Den där jävla saknaden.

Det går nog inte en endaste dag utan att jag tänker på dig. Det låter säkert överdrivet och osannt men det är faktiskt så det är. Du finns på något sätt alltid snurrandes runt i mina tankar. I mitt hjärta. Ständigt pulserande. I varje slag.

De minnena och stunderna med dig är de finaste jag har fått uppleva och jag uppskattar dem överallt annat samtidigt som jag bara vill glömma. Gömma och glömma det fina, för att sluta sakna. För det gör ont. Det är som mitt hjärta dagligen trampar på en legobit. Ibland stor, ibland liten, ibland en, ibland tusen. Det skiljer sig lite från dag till dag.

I drömmen hände inte så mycket. Det var mest som förr, vi träffades, skrattade, umgicks. Jag fick en av de där kramarna, de som fyller hela mig med kraft. Som får mig att orka allt och lite till. En kram som väcker döda till liv. Som får mig att gråta några tårar av lycka för i de stunderna vet jag att allt är okej. En känsla som är underskattad. 

Det är svårt att släppa någon som betyder allt. Som man älskar av hela sitt hjärta. Men jag gör det, varje dag.

Ironiskt hörde du av dig idag. Verkar som du gör det så fort jag behöver det? Som förr. Vi visste oftast att något inte stod rätt till. Utan att ha pratat eller setts. Några mil emellan var inte tillräckligt långt för att känslan inte skulle hitta från din dörr till min och vice versa.

Det kommer alltid vara du 

♥



Bild från mina få timmar i Borås.