Den där fotbollen..

Bildkälla: Ida Qvarnström

Vi hyllar fortfarande herrlaget för deras bronsmedalj 1994 men ger damlaget knappt ens en applåd för sina medaljer som både är fler och i högre valör. Är inte det lite märkligt och fel i ett Sverige som vi inbillar oss är så otroligt jämställt?

Fundera på det.


Damerna fick mycket kritik för sin match mot Danmark häromdagen. Det florerade negativa kommentarer på Twitter, där många inte ens berörde fotboll utan kvinnornas sexualitet. Utgår man från nedanstående så är Sverige ett land där kvinnor, bisexualitet och homosexualitet värderas lägre än män och heterosexualitet. Det verkar som det är helt okej att säga dessa kränkande ord, för kvinnor och damfotboll kan man ju inte ta på allvar? Det är ju inte alls lika svårt, riktigt eller jobbigt som herrfotboll. De kvinnorna som dessutom spelar är ju egentligen inte riktiga kvinnor. Det vet ju alla. Eller?


Jag hoppades att Sverige hade kommit längre. Men bristande jämställdhet förekommer inom sport, på arbetsplatser och i samhället som stort. Det som är viktigt att komma ihåg är att det inte behöver vara så. Det går att förändra men sålänge vi tycker det är okej att skratta åt kommentarer som de på Twitter, låter bli att visa damlagets matcher på storbildsskärm och ger kvinnor lägre lön så kommer förändringen knappast ske. En del av förändringen kräver politiska beslut men mycket kräver en förändring hos individer.

Jag förknippar än idag '94 med herrlagets bronsmedalj trots att jag då endast var 4 år. Jag har snabbt i efterhand allt fått lära mig att det var ett viktigt år för fotboll och för Sverige. Att det är något att vara stolt över, männens prestation. Att '95 med damlagets silvermedalj eller någon av de andra årtalen och medaljerna skulle vara lika viktiga eller något att vara stolt över har jag fått försöka lära mig själv i efterhand. Det var aldrig något som togs upp i skolan, gjordes en vhs-samling av (det där som kom innan dvd) eller sjungs sånger om än.