Vardagszombie.

Dagarna flyger förbi. Sover mycket. Kanske har järnbrist. Ska testa att ta någon tablett per dag och se om det hjälper. Annars är det kanske inte fysiskt utan psykiskt. Är rätt utmattad på det planet. I smyg.

På dagarna försöker jag vara som vanligt. Men i sömnen får jag ingen ro. Då kommer lite ikapp mig. Fick panikångest i sömnen för ett par dagar sen. Var så otroligt jobbigt. Drömmen jag hade var så hemsk så jag inte ens kommer skriva ner orden.

Snart är det onsdag så då blir jag äntligen tatuerad igen. Isbjörn och fjällräv. Fint. Tycker jag och det är väl poängen.

Jag är så glad över att jag har Rancid. Han värmer. Vi kan sova bort en hel dag tillsammans utan att behöva känna skam eller ånger. Han är ute just nu. Han får vara ute under nätterna nu. Är lugnt ute då och han är ju en katt som helst jagar på natten. Just nu är han ute och lär vara det tills jag vaknar imorgon på morgonen. Då kommer han in och ska först ha mat sedan är han så otroligt trött så han hinner knappt bli klappad innan han somnat. Han ska alltid sova nära dock. Mysigt. Fint.

Jag vill skriva här oftare och lite mer innehållsrikt men jag är för trött. Jag vet även att verkligheten blir lite mer närvarande genom se orden jag skriver om den. Att skriva är ju en av mina sätt att hantera och bearbeta saker. Visserligen. Men orkar jag inte skriva. Jag mår dåligt men samtidigt bra. Det går upp och ner lite för mycket samtidigt som jag är så fruktansvärt likgiltig. Medicinens fel det där sista.