Jag vet. Det är tyst.

2012-11-12 @ 16:16:34 Permalink Tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()

I know I know I know.

Börjar bli frisk nu. Men ångesten äter upp mig istället. Helt slut. Orkar inte. Vill bara sova. Kan inte sova. Somnar efter flera timmar. Vaknar sen mycket senare än tänkt.

Skolan går bra dock. Ligger inte efter. Snarare minimalt före. Med tanke på att jag var bortrest en vecka så kommer jag snart ligga mer än minimalt före. Just nu läser jag tre kurser. Samtidigt. Inte det roligaste kanske. Den ena kursen slutar i dagarna dock. Tackar för det. Däremot blir lyxen av att endast lästa två kurser inte så långvarig. En till kurs börjar i slutet av november/början av december. Men det är lugnt. Jag klarar av det.

Stressen som skolan och allt annat innebär gör mig mindre tålig mot min ångest. Det vet jag. Men jag känner att det går ändå. Det är snart december. Då träffar jag Mr. Manson. Då ser jag samma man stå på scen och sen på samma scen kommer bästa Rob Zombie avsluta kvällen. På dagen möter jag mannen med stort M. På kvällen ser jag the twins of evil äga bort all skit som Stockholm annars innebär i min värld.


Får se om jag skriver ner lite om London en annan dag. Kan säga att det var jättekul där, som alltid. Fick inte riktigt den där lugna känslan som jag brukar få. Kanske för saker i mitt liv var allt annat än lugnt. Det var när jag var i London som jag fick beskedet. Svaret på analysen av mammas cancer.

Resultaten var bra. Cancern har inte spridit sig. Och kan nu dra åt helvete.

Jag är så otroligt glad. Lättad. Men fortfarande rädd. Det kommer jag alltid vara numera. Cancern är borta. Men jag litar inte på den.

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback