Don't wanna hear you say it.

Varit lite orimligt galet den senaste veckan. Drygt. Har inte anpassat mig till ljuset än. Är sämst. För jag vaknar när fåglarna börjar sin vardag. Vilket de gör redan klockan 3 på natten nu. Så då är jag vaken och ljuset lurar mig att tro att det är morgon. Imorse var jag vaken från klockan tre till halv sju ungefär. Då, först då, fick och kunde jag somna om. Skit. Sov ikapp lite sen på eftermiddagen men jag behöver sömnen på natten. Det är den som ger mig energi att bra ångesten dra åt helvete. När jag inte får sova så finns ingen energi och ångesten blir bara värre.

Så låt mig sova.


En annan sak är det där med känslor. Varför ska människor gilla mig? Varför ska jag gilla dem? Jag vill inte såra någon och vill inte bli sårad heller men blir ju så ändå. MUSIKER är sämst.

Och jag vill inte höra när du går. Jag vill inte bry mig när du inte svarar. Jag vill inte höra din musik. Eller dansa med din skugga. Jag vill att du stannar, att du svarar, att du lysssnar, att du inte är en skugga av dig själv. Jag vet inte ens varför jag gillar dig (jo det vet jag). Om jag ens gör det. Kanske inbillar jag mig att jag gör det för du kan få mig att bli ledsen och ibland vill jag bara kunna bli ledsen å få ut allt. Kanske hatar jag dig. Hej flum och fan. Men jag bryr mig inte fast samtidigt gör jag nog det.