Min vän.

2011-01-09 @ 10:45:59 Permalink Magiska Minnen Kommentarer (1) Trackbacks ()

Du kom tillbaks. I drömmen.
Jag drömde om en plats jag varit tidigare på i drömmarnas värld. Mycket var sig likt fast jag var utklädd till ett spöke
den här gången. Allt var bra och trevligt och plötsligt ser jag dig. Du har kommit hit. Du som jag inte trodde fanns
längre. Du hälsar på vänner som mest är mina. Jag hinner bli orolig, tänk om du inte vill träffa mig.
Sen ser du mig. Du känner igen mig trots att allt du ser är mina ögon. Du ser igenom spöket och ser din vän. Du
sträcker ut armarn och jag flyger upp till dig. Jag hade nästan glömt att du var lång. Mina tårar rinner ihop med dina.
De letar tillsammans efter vägen till havet. Vi släpper inte taget och jag säger att jag saknat dig. Du viskar fram att
du har saknat mig med, mer än jag kan tro. Jag säger förlåt, jag borde ringt men jag vågade inte, visste inte om jag fick.
Du suddar bort osäkerheten när du berättar att du ville inget annat än att jag skulle ringa för du var för osäker. Vi två fanns igen.
Vi levde i samma värld.
På något vis så blev det sen suddigt och jag letade efter bevis i en annan dröm om att det var sant. Jag hittade ett kort men behövde
se den större då det bara var en ikon på datorn. Kändes som min tatuering var på fel ben. Var den på rätt på bilden stämde det. Hann
aldrig se innan jag vaknade men jag vet, du fanns där.
Du kom tillbaks. I drömmen.
Kanske borde jag försöka ringa dig. Vet inte om jag vågar. Du finns nu i mina drömmar, det är kanske för mycket att
offra. Jag känner att en gömd vän finns. En vän jag aldrig ville tappa är nu hittad. Jag vill inte förlora dig igen.
Du kom tillbaks. I drömmen.

Jag drömde om en plats jag varit tidigare på i drömmarnas värld. Mycket var sig likt fast jag var utklädd till ett spöke den här gången. Det utspelade sig ett år efter första gången. Halloween. Allt var bra och trevligt och plötsligt ser jag dig. Du har kommit hit. Du som jag inte trodde fanns längre. Du hälsar på vänner som mest är mina. Jag hinner bli orolig, tänk om du inte vill träffa mig.

Sen ser du mig. Du känner igen mig trots att allt du ser är mina ögon. Du ser igenom spöket och ser din vän. Du sträcker ut armarna och jag flyger upp till dig. Jag hade nästan glömt att du var lång. Mina tårar rinner ihop med dina. De letar tillsammans efter vägen till havet. Vi släpper inte taget och jag säger att jag saknat dig. Du viskar fram att du har saknat mig med, mer än jag kan tro. Jag säger förlåt, jag borde ringt men jag vågade inte, visste inte om jag fick. Du suddar bort osäkerheten när du berättar att du ville inget annat än att jag skulle ringt, för du var för osäker för att ens slå en siffra. Vi två fanns igen. Vi levde i samma värld.

På något vis så blev det sen suddigt och jag letade efter bevis i en annan dröm om att det var sant. Jag hittade ett kort men behövde se den större då det bara var en ikon på datorn. Kändes som min tatuering var på fel ben. Var den på rätt ankel på bilden stämde det. Hann aldrig se innan jag vaknade men jag vet, du fanns där.

Du kom tillbaks. I drömmen.

Kanske borde jag försöka ringa dig. Vet inte om jag vågar. Du finns nu i mina drömmar, det är kanske för mycket att offra. Jag känner att en gömd vän finns. En vän jag aldrig ville tappa är nu hittad. Jag vill inte förlora dig igen..

Kommentarer

Postat av: jennyfer

awwwwwwwww!

2011-01-10 @ 23:12:19
URL: http://twoshots-of-misspain.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback