Den där söndagen, du vet.

2010-09-28 @ 21:47:47 Permalink Magiska Minnen Kommentarer (3) Trackbacks ()

Jag vet inte riktigt vad jag vill med det här inlägget. Kanske bara ta lite tid till att minnas? Man är rätt bra på att planera framöver och ibland lyckas man leva i stunden, men att gå tillbaks till det där som skapade en glädje i ens andetag sker mer sällan. Så en ny kategori finns nu Magiska Minnen, som förmodligen inte kommer att vara så begriplig för er som läser alltid. Det kanske den inte heller behöver vara. Det kanske räcker med att det just är vad det är för mig.

Du är kanske bra på att smyga, för de senaste dagarna är det precis vad du har gjort. Du har smugit in i min vardag. Igen. Även fast du nästan är lika långt bort som mitt rum i Falkenberg har du varit nära på avstånd ett litet tag nu. Ni vet inte vem jag pratar om, för ingen av er känner honom. Bara jag, och det räcker.

Vi hade nog en av de lite underligaste söndagarna man kan ha. Även om den var fin. Don't get me wrong, den var helt perfekt. Kanske för den inte var överdriven utan riktigt ärlig. Vi var som en Kent-sång fast lite lyckligare.

Den där personen, den där dagen. Kanske kompletterade vi varandra bra. Du var frispråklig, eller öppenhjärtig kanske låter finare, och genuint snäll. Och rolig. Haha, definitivt rolig. Framkallade skratt sådär på riktigt.

Du ville måla världen lycklig. Även om en del av dig var allt annat än glad. Ledsen till och med. Jag lyssnade. Du berättade. Sen kändes det nästan bra, vilket gjorde mig glad. Att jag kunde ge något tillbaka. För du fångade mig mitt i stormen. Plåstrade om mina tårar av något förflutet. Du tog hand om mig som ingen annan i hela världen skulle kunna göra och jag fick glada hjärtslag rakt i handen när din hand fängslade min.

Dina ord var vackra även om de kanske inte var helt passande alltid, haha, men det var det som gjorde dig till den jag vill att du fortsätter att vara.

Den där söndagen (och egentligen ett par andra dagar många dagar innan den) kommer alltid vara din och min.
Tack, tack för du snubblade in i mitt liv 

Sommartid
Jag är tystnaden och vinden
Mitt land är ditt land, allt är fritt
Sommartid
Jag är lyssnaren som, som tårar
mot din kind
Min dröm är din…

Så länge hjärtat mitt slår
så minns Jag dig när
Du stack ett hål i min Kevlarsjäl
Och så blev Du mitt sår
och Jag blöder ihjäl
Kom gör ett hål i min Kevlarsjäl

Kent säger det bättre än du och jag.

Kommentarer

Postat av: jennyfer

det låter jävligt underbart :)



tack för att du kollar in min blogg ibland sötnos. :*

2010-09-29 @ 00:07:32
URL: http://twoshots-of-misspain.blogspot.com

Postat av: San

It was. He's my baby boii..



Klart jag gör, visste inte att den fanns innan bara. Du är bäst <3

2010-09-29 @ 10:48:48
URL: http://zombienightmare.blogg.se/

Postat av: jennyfer

awww! gull.



<3

2010-09-29 @ 11:36:52
URL: http://twoshots-of-misspain.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback