Bra och dåligt
Igår fick jag underbar mat hemma hos Mellanie. Tacos och chokladbollar. Inte samtidigt dock. Så extremt gott och trevligt!
Blev två filmer och ett how i met your mother avsnitt (season 6 har nu börjat om ni missat det!). Filmerna vi såg var Grown ups och Prince of Persia. Båda gick att se och man skrattade en del till Grown ups.
Ska ner till stan om några timmar med Mellanie. Vi ska gå runt i affärer och sen äta mat. Nu hoppas jag verkligen att jag kan bjuda henne. De (hon + hennes kille) har bjudit mig på så mycket så jag vill verkligen bjuda tillbaks lite.
Sen när tv-tittandet var klart cyklade jag hem i natten. Tänkte att jag skulle sova. Skickade iväg ett sms till en vän för jag ville bara kolla läget lite. Se så allt var bra. Det var det inte. Så ägnade timmar till att försöka prata med honom. Han agerade på ett självmordsbenäget vis. Så ni förstår att det inte blev så mycket sömn inatt heller. Vad jag vet så lever han fortfarande, men det är inte helt säkert heller. Jag tänker inte lämna ut honom på något sätt, men känslan av hopplöshet och rädsla för olika scenarion får mig att springa in i väggen lite. Har bett en annan vän att prata med honom mer på plats. Vad ska jag göra när jag är långt bort? Vad kan jag göra? Jag lyssnade. Jag svarade. Det räcker inte. Jag berättade för en annan, för att kunna finna en lösning som inte innebär döden. Det finns inte så mycket mer jag kan göra, eller?
Mitt hår är inte rosa längre. Det är vitt/blont. Det ska inte se ut såhär forever. Utan ska bli färgglatt igen. Väntar på rätt färg bara. Dyker upp i dagarna skulle jag tro. Hårdrockskväll på NH på lördag! Då ska jag lyssna på bra musik och ärligt bara skita i världen. Då ska jag ha kul och efter några timmar där sedan sova. Det är den enda dagen jag kommer kunna och måste låta allt annat vara. Varken skolan eller problem i stora eller små storlekar får ta upp tid under de timmarna. Why? 'Cause you can't save the whole world.
Ni som läser, jag ska se till att göra det lite roligare att hamna på den här sidan. Ge mig bara lite tid.
Ska ner till stan om några timmar med Mellanie. Vi ska gå runt i affärer och sen äta mat. Nu hoppas jag verkligen att jag kan bjuda henne. De (hon + hennes kille) har bjudit mig på så mycket så jag vill verkligen bjuda tillbaks lite.
Sen när tv-tittandet var klart cyklade jag hem i natten. Tänkte att jag skulle sova. Skickade iväg ett sms till en vän för jag ville bara kolla läget lite. Se så allt var bra. Det var det inte. Så ägnade timmar till att försöka prata med honom. Han agerade på ett självmordsbenäget vis. Så ni förstår att det inte blev så mycket sömn inatt heller. Vad jag vet så lever han fortfarande, men det är inte helt säkert heller. Jag tänker inte lämna ut honom på något sätt, men känslan av hopplöshet och rädsla för olika scenarion får mig att springa in i väggen lite. Har bett en annan vän att prata med honom mer på plats. Vad ska jag göra när jag är långt bort? Vad kan jag göra? Jag lyssnade. Jag svarade. Det räcker inte. Jag berättade för en annan, för att kunna finna en lösning som inte innebär döden. Det finns inte så mycket mer jag kan göra, eller?
Mitt hår är inte rosa längre. Det är vitt/blont. Det ska inte se ut såhär forever. Utan ska bli färgglatt igen. Väntar på rätt färg bara. Dyker upp i dagarna skulle jag tro. Hårdrockskväll på NH på lördag! Då ska jag lyssna på bra musik och ärligt bara skita i världen. Då ska jag ha kul och efter några timmar där sedan sova. Det är den enda dagen jag kommer kunna och måste låta allt annat vara. Varken skolan eller problem i stora eller små storlekar får ta upp tid under de timmarna. Why? 'Cause you can't save the whole world.
Ni som läser, jag ska se till att göra det lite roligare att hamna på den här sidan. Ge mig bara lite tid.