Flickan.
Sommaren 1981 blir en tioårig flicka lämnad ensam med sin faster när resten av familjen reser till Afrika på ett biståndsprojekt. Fastern blir snart uppvaktad av en man och ger sig iväg med löftet att komma tillbaka om bara några dagar. Flickan hemlighåller att hon nu är helt ensam och sommardagarna går. Med skärpta sinnen upptäcker hon gradvis vuxenvärldens ofta absurda och ansvarslösa beteende. (Från SF)
Jag tyckte den var bra. Blev lite tom efter jag såg den. Kanske för den är vemodigt fin. Antar att det är de filmerna som jag gillar mest. Gjorde en analys av mig själv igår och konstaterade att vemodiga filmer är filmerna längst upp på min lista. Dock kan man nog tycka den här filmen är okej även om man inte är en fanatiker när det gäller vemod.
Funderade på varför jag gillar just den typen av film. Kanske för de är verkliga på ett verkligt sätt. Även om de inte är baserade på en sann berättelse alltid. Eller ens har verklighetstrogna karaktärer. Så finns det alltid något där jag knyter till något troligt tror jag. Tycker det vemodiga inte är så vemodigt, det kan vara lite fint. Är nog lite vemodig av mig så känner mig mest hemma i filmer som är det.
Just nu är det SÅS-fest. Jag borde gått dit. Jag skulle gått dit men orkar inte. Känner mig så obegripligt trött. Jag ville dit men att gå dit såhär, känns bara onödigt. Får väl se hur det är om några timmar. Tror dock inte känslan kommer förändras. Gömmer mig nog i min värld ikväll. Orkar inte. Alkoholpåverkade människor som är mitt i en fest och glada. Jag är inte alls festlig och är väl inte oglad men vemodig ^^ De klarar sig nog bäst utan att jag råkar dra upp en svår tanke.
Funderade på varför jag gillar just den typen av film. Kanske för de är verkliga på ett verkligt sätt. Även om de inte är baserade på en sann berättelse alltid. Eller ens har verklighetstrogna karaktärer. Så finns det alltid något där jag knyter till något troligt tror jag. Tycker det vemodiga inte är så vemodigt, det kan vara lite fint. Är nog lite vemodig av mig så känner mig mest hemma i filmer som är det.
Just nu är det SÅS-fest. Jag borde gått dit. Jag skulle gått dit men orkar inte. Känner mig så obegripligt trött. Jag ville dit men att gå dit såhär, känns bara onödigt. Får väl se hur det är om några timmar. Tror dock inte känslan kommer förändras. Gömmer mig nog i min värld ikväll. Orkar inte. Alkoholpåverkade människor som är mitt i en fest och glada. Jag är inte alls festlig och är väl inte oglad men vemodig ^^ De klarar sig nog bäst utan att jag råkar dra upp en svår tanke.