Ett glas av klagomål.
Ja. Jag tycker jag har rätt att klaga. Mer än vissa på bussen eller tåget eller flyget. Visst, jag klagar på onödiga saker med. Så jag är lika dålig. Dock ska jag klaga lite mer allvarligt nu.
Jag har inget emot att jag behöver ta medicin för att minska risken för att få ont när jag äter/dricker. Det är lunch. Jag kan svälja tabletten eller tabletterna. Visserligen innehåller den ena gelatin vilket jag annars inte äter. Medicinen tas bara upp av tarmen och verkar endast där så jag har accepterat det med. Även om jag är lite sur på innehållsförteckningen ändå. Det är ju still gelatin.
Det är inte det som är jobbigt. Inte heller att det kommer kunna göra ont hela mitt resterande liv. Det går att vänja sig, vänja bort att det kan och gör ont. Ibland gör det visserligen för ont för att förneka men det är ändå okej. Vad är då jobbigt?
Är väl lite jobbigt att läkarna inte egentligen vet vad det är. Fast det som jag känner är jobbigast personligen är att magen typ svullnar upp. I'm not kidding. Det kan se ut som jag är gravid. Inte gravid i sista månaden men någon vecka/månad eller veckor/månader då man kan vara rätt säker på att personen är gravid. Jag vet inte vilken vecka eller månad det är. Ni som har fött barn vet, myself dunno. Nu tänker du kanske, mm sure hon överdriver. Nej. I wish. Men min mage kan ibland verkligen bli en gravidmage! Den går inte heller att trycka på, alltså trycka in med ett finger eller nåt. Så skulle lika med kunna vara en unge i den som gör motstånd. Det är det inte. Utan det är något läkarna inte vet något om egentligen.
Så största anledningen till att det är jobbigt? Well jag vet inte hur du känner, men jag känner att det kan vara lite jobbigt att se gravid ut genom att bara äta eller dricka. Det syns rätt tydligt på mig då jag annars har en no way att du är gravidmage. Borde kanske ta kort så ni verkligen kan se. Iaf, i vanliga fall så syns mina höftben tydligt, för tydligt. Magen börjar innanför dem eller vad man ska säga. När det blir sådär uppsvullet så syns knappt höftbenen. Det är inte bara det att jag inte vill se gravid ut. Det förstör mina val med. Jag kan inte ha vissa kläder när jag vet att medicinen verkligen är långt ifrån att hjälpa. Mina favoritbyxor funkar inte då. De är inte gjorda för en mage som svullnar. Jag gillar mina kläder så vill ha dem.
Jag har accepterat smärtan som en del av mig. Men den där magen ser jag inte som mig. Jag är van vid att min mage är min. Så som den var innan operationerna och som den är när den inte svullnar upp.
När receptet på den medicinen jag tar nu är slut, så ska jag ringa till sjukhuset och se till att testa någon annan. Kanske finns hopp. Jag vill ha min mage inte något annat.
Jag vet att ni som varit gravida älskade eran mage. Ja. Kanske för det fanns ett barn innanför. Att den heller inte alltid skulle finnas där. Det var kanske kul i nio månader. Sen är det rätt nice att kunna ha en fin klänning utan att känna att magen bara tar över. Så ska jag på fest med folk jag inte helt känner, well, då tar jag inte den där klänningen. För då kommer jag behöva förklara. Och jag kommer känna mig extremt obekväm med i den där klänningen om min mage slutar vara min. Så har inte den där klänningen på fester med folk jag känner heller. Inte om jag vet att medicinen inte ens kommer minska det lite.
Jag har inget emot att jag behöver ta medicin för att minska risken för att få ont när jag äter/dricker. Det är lunch. Jag kan svälja tabletten eller tabletterna. Visserligen innehåller den ena gelatin vilket jag annars inte äter. Medicinen tas bara upp av tarmen och verkar endast där så jag har accepterat det med. Även om jag är lite sur på innehållsförteckningen ändå. Det är ju still gelatin.
Det är inte det som är jobbigt. Inte heller att det kommer kunna göra ont hela mitt resterande liv. Det går att vänja sig, vänja bort att det kan och gör ont. Ibland gör det visserligen för ont för att förneka men det är ändå okej. Vad är då jobbigt?
Är väl lite jobbigt att läkarna inte egentligen vet vad det är. Fast det som jag känner är jobbigast personligen är att magen typ svullnar upp. I'm not kidding. Det kan se ut som jag är gravid. Inte gravid i sista månaden men någon vecka/månad eller veckor/månader då man kan vara rätt säker på att personen är gravid. Jag vet inte vilken vecka eller månad det är. Ni som har fött barn vet, myself dunno. Nu tänker du kanske, mm sure hon överdriver. Nej. I wish. Men min mage kan ibland verkligen bli en gravidmage! Den går inte heller att trycka på, alltså trycka in med ett finger eller nåt. Så skulle lika med kunna vara en unge i den som gör motstånd. Det är det inte. Utan det är något läkarna inte vet något om egentligen.
Så största anledningen till att det är jobbigt? Well jag vet inte hur du känner, men jag känner att det kan vara lite jobbigt att se gravid ut genom att bara äta eller dricka. Det syns rätt tydligt på mig då jag annars har en no way att du är gravidmage. Borde kanske ta kort så ni verkligen kan se. Iaf, i vanliga fall så syns mina höftben tydligt, för tydligt. Magen börjar innanför dem eller vad man ska säga. När det blir sådär uppsvullet så syns knappt höftbenen. Det är inte bara det att jag inte vill se gravid ut. Det förstör mina val med. Jag kan inte ha vissa kläder när jag vet att medicinen verkligen är långt ifrån att hjälpa. Mina favoritbyxor funkar inte då. De är inte gjorda för en mage som svullnar. Jag gillar mina kläder så vill ha dem.
Jag har accepterat smärtan som en del av mig. Men den där magen ser jag inte som mig. Jag är van vid att min mage är min. Så som den var innan operationerna och som den är när den inte svullnar upp.
När receptet på den medicinen jag tar nu är slut, så ska jag ringa till sjukhuset och se till att testa någon annan. Kanske finns hopp. Jag vill ha min mage inte något annat.
Jag vet att ni som varit gravida älskade eran mage. Ja. Kanske för det fanns ett barn innanför. Att den heller inte alltid skulle finnas där. Det var kanske kul i nio månader. Sen är det rätt nice att kunna ha en fin klänning utan att känna att magen bara tar över. Så ska jag på fest med folk jag inte helt känner, well, då tar jag inte den där klänningen. För då kommer jag behöva förklara. Och jag kommer känna mig extremt obekväm med i den där klänningen om min mage slutar vara min. Så har inte den där klänningen på fester med folk jag känner heller. Inte om jag vet att medicinen inte ens kommer minska det lite.