Umeå, why?
En del undrar varför jag hade Umeå som första val. Varför jag väljer att plugga så långt bort ifrån allt och alla jag känner. Tänkte ge ett utförligt svar nu.
Anledningen till att Umeå var mitt första val och egentligen att Sundsvall samt Luleå var mitt andra respektive trejde val beror på att jag tror man måste finna sig själv genom att vara själv. Det vill säga ta bort miljön man är van vid, miljön som skapar en del av en. Hur ska man kunna veta vad man vill när man påverkas så mycket av det runt en. Man märker inte påverkan själv förens man byter miljö.
Jag vill uppleva världen helt själv. Testa och se vem jag är när jag inte har det jag är van vid. Få växa, få lära och att få tid till att uppleva något helt frivilligt. Hur vet man vad man klarar om man aldrig testar?
Jag vill ha de där milen som mur. Mur mot tryggheten i det jag vet. Det finns kvar men blir svårare att nå, eller tar längre tid att få. När man inte lika lätt kan gå tillbaka i vanliga säkra mönster hittar man andra alternativ. Man blir självständig på riktigt. Det du inte klarar själv klarar du inte.
Sen ska Umeå vara en bra studentstad. Vintern lär bli kall men nice. Tillgång till snö och möjlighet att snowboarda lite lättare. Annan luft. Mer lugn i vare andetag. Norrsken! (En av mina måsten är att se norrsken)
Visst, jag är lite nervös. Då och då till och med livrädd inför de första dagarna ^^ Jag kommer ju testa mig själv. Vara i situationer där allt jag har är just mig själv. Tror dock att man behöver uppleva gränserna man har inom sig. Mina tankar säger att man behöver se världen genom sina egna ögon.
Så jag väljer Umeå för där kan jag öppna mina ögon lite till. Kanske finna lite svar på alla filosofiska funderingar. Kände att jag var närmre min personliga sanning när jag var i London. Så nu tar jag ett steg till för att nå något jag ännu inte vet vad det är. Vet bara att det krävs. Det kanske handlar om visdom eller bara om livet.
Nu kan jag snart räkna ner timmarna som jag har kvar i Falkenberg...
Anledningen till att Umeå var mitt första val och egentligen att Sundsvall samt Luleå var mitt andra respektive trejde val beror på att jag tror man måste finna sig själv genom att vara själv. Det vill säga ta bort miljön man är van vid, miljön som skapar en del av en. Hur ska man kunna veta vad man vill när man påverkas så mycket av det runt en. Man märker inte påverkan själv förens man byter miljö.
Jag vill uppleva världen helt själv. Testa och se vem jag är när jag inte har det jag är van vid. Få växa, få lära och att få tid till att uppleva något helt frivilligt. Hur vet man vad man klarar om man aldrig testar?
Jag vill ha de där milen som mur. Mur mot tryggheten i det jag vet. Det finns kvar men blir svårare att nå, eller tar längre tid att få. När man inte lika lätt kan gå tillbaka i vanliga säkra mönster hittar man andra alternativ. Man blir självständig på riktigt. Det du inte klarar själv klarar du inte.
Sen ska Umeå vara en bra studentstad. Vintern lär bli kall men nice. Tillgång till snö och möjlighet att snowboarda lite lättare. Annan luft. Mer lugn i vare andetag. Norrsken! (En av mina måsten är att se norrsken)
Visst, jag är lite nervös. Då och då till och med livrädd inför de första dagarna ^^ Jag kommer ju testa mig själv. Vara i situationer där allt jag har är just mig själv. Tror dock att man behöver uppleva gränserna man har inom sig. Mina tankar säger att man behöver se världen genom sina egna ögon.
Så jag väljer Umeå för där kan jag öppna mina ögon lite till. Kanske finna lite svar på alla filosofiska funderingar. Kände att jag var närmre min personliga sanning när jag var i London. Så nu tar jag ett steg till för att nå något jag ännu inte vet vad det är. Vet bara att det krävs. Det kanske handlar om visdom eller bara om livet.
Nu kan jag snart räkna ner timmarna som jag har kvar i Falkenberg...