Är så otroligt trött. Vet inte varför. Funderar på om det kanske beror på järnbrist? Ska testa om det hjälper med några järnpillz. Är inte ångestmedicinens fel då jag inte tagit den sen i påsk. Den blev man otroligt trött av.

Är lite jobbigt att vara trött. Känner för att sova så fort jag är ledig några timmar. Energin existerar knappt. Går bra att jobba men är slut när jag kommer hem. Verkligen helt zombiefierad.

På tal om sömn, ska snart sova. Börjar kl 7 imorgon. Är snart. Gah. Överväger om jag ska se True Blood först eller inte. Beslutsångest..

Jobbar rätt mycket nu. Är dock ledig idag. Så blir kanske fotografering med min systers barn.

Jobb är bra eftersom man får lön som man kan använda sen. Lutar åt Toronto.

Hade mitt sista möte på Umeå Universitet idag. Kanske sista gången jag sprang upp och ner för de där trapporna. Trapporna som jag tagit flera steg i. Upp och ner. Upp till sociologiska institutionen. Nu är jag nog klar här, på Umeå Universitet, i Umeå, i Västerbotten. Till hösten blir det ett nytt universitet, förmodligen längre upp. Ännu kallare och mörkare. Ett nytt äventyr. Utan min muminfamilj..

Det känns lite skumt att inte ha några minuter till muminfamiljen. Visserligen kändes det lite skumt att flytta från min familj på västkusten med. Det blir nog bra. Kommer sakna den goda maten, skratten och tryggheten. Men som tur är så går det bussar. Vet inte hur många timmar det tar mellan städerna, kanske 4-5. När tiden finns så blir det nog resor ner till Umeå och muminfamiljen. Men det är först till hösten. Nu väntar en sommar med jobb jobb jobb och miniäventyr.

Västkusten, jag hoppas inte det är storm imorgon.

 

 

Om ni vill fråga något så fråga här: Fråga!

Pratade med Jordan för nån dag sen. Han bor i Canada (vet att det stavas med K på svenska men ser så fult ut så kör på C), tidsskillnad på 6h. Det var skönt att prata med honom. Höra hans röst. Se honom. Skratta.

Vet inte riktigt varför men har saknat honom det senaste. Är inte helt säker på om det är honom som person jag saknat eller bara någon att sakna. Det är svårt det där, att egentligen veta. Men han gör mig glad, det vet jag.

Hursomhelst så fick han mig att tänka på annat för en stund. Det senaste har panik snurrat runt i huvudet. Energin till minsta lilla grej har knappt funnits. Blir uppsatsen bara godkänd vet jag att energin kommer komma tillbaka då paniken kommer minska. Visserligen känner jag panik inför hösten. Magister. Luleå. Avancerad nivå. Men det är ett senare problem. Ett problem som jag inte behöver ta tag i än.

Funderar dock på det då och då. Hur det kommer att vara i Luleå. Hur studierna kommer att gå. Om jag kommer klara det. Hur kallt och mörkt det blir. Hur brädan kommer vara min bästa vän på riktigt. Och Rancid. För jag känner ingen i Luleå. Aldrig varit där. Kommer säkert lära känna några, men frågan är hur ytligt. Om jag kommer ha tid. Om jag kommer orka. Om studierna kommer att dränka mig.

Just nu orkar jag inte med människor. Människor som jag bara känner sådär ytligt. Som ständigt frågar om vi ska ses, som inte förstår att jag inte orkar eller ens vill. Människor som kväver mig.