Ibland, då och då, känner man av hur det en gång var och hur det numera inte är.

Kan ibland, då och då, känna på riktigt att min farfar inte finns längre. Fast det var flera år sen så tror jag inte jag helt vill veta. Tänker tillbaka på hur det var innan han blev sjuk, hur det var när han var sjuk och hur han försvann på grund av sjukdomen. Alla tre former av minnen gör mig ledsen på olika sätt. De som finns innan han blev sjuk är allt jag har kvar av honom, minnen. Fina. Roliga. De som finns när han blev sjuk är jobbiga. Hemska. Sorgliga. Frustrerande. Fyllda med rädsla. De som finns när han inte längre fanns är även de sorgliga och jobbiga men även på ett sätt frigörande. Han slapp ha ont. Men jag har fortfarande lite ont.

Jag önskar att han aldrig blev sjuk. Att han fick vara frisk. Att han skulle finnas nu och kunna hälsa på mig i Norrland. Så vi kunde åka till Lycksele och allt det där.

Det var för tidigt. Jag var för liten för att kunna släppa taget om en person som varit närvarande sen jag föddes. Det var farfar som kom och hämtade oss med sin bil så vi fick äta farmors makaroner i stan och sen åka hem med pappa efter jobbet. Det var farfar som hade högt ljud på tvn så jag och min bror blev rädda i en sekund när vi skulle se Tom & Jerry eller något annat vi alltid såg. För att sedan skratta åt den höga volymen. Det var farfar som skötte trädgården och varje gång fotbollen hamnade i grönsakslandet var man rädd för att trampa på någon växt.

Jag blir ledsen när jag tänker på honom. För jag saknar min farfar.

Jag önskar delvis att jag kunde få vara 10 år igen, den tiden då jag inte än hade förlorat någon. Min katt var den första som försvann och sen dess har tårarna flutit på rätt frekvent. Jag vill delvis vara liten igen för att inte veta hur hemsk världen är, hur döden kan såra och förstöra en, hur hopplöst hoppet är att rädda isbjörnarna. Jag vill delvis vara liten och naiv. Iaf vissa dagar, för vissa dagar vill jag inte vara vuxen och förstå.

Innan ni säger något så vet jag, det är det här som är livet. Det är det här som är att vara vuxen. Världen blir otrygg och livet blir inte lika glatt som när man var 3 år. Jag vet. Men ibland vill jag bara inte veta.

Fast bara nästan. För säger man det så lär det väl komma 50cm nysnö under natten..

Gick upp rätt tidigt och stack till campus. Lämnade tillbaka böcker, skrev ut en uppsats som jag sedan lämnade in.

Har under ett tag nu tenderat att vakna runt fem på morgonen. Även fast jag lägger mig sent. Onödigt och skumt. Kan inte somna om heller, försöker men vrider och vänder på mig tills jag blir trött på att försöka.

Varit vaken sen fem. Gick upp för en stund sen. Käkat frukost. Måste vara vaken en stund innan jag kan äta.

En annan skum sak var att jag luktade bebis innan. Jag fattar inget. Är trött men kan inte sova längre än till fem, är snart 22 år men luktar bebis. Alltså va fan?

Än gör det inte ont. Bra det. Men känns skumt att få två nya tänder i underkäken. Hade hoppats lite att jag aldrig skulle få visdomständerna. Känns mest bara onödigt. Jaja!

Ska snart ner till skolan. Drygt. Lite.

Kul att man fick sova. Kul att man fick sova. Kul att man INTE fick sova. 2 små timmar, that's all. Är levande död. Zombie. Var så full av hat under alla vakna timmar av natten. Ville ta sönder en hel uppsättning porslin.

Vilket jag naturligtvis inte gjorde. Fast det skulle nog ha varit skönt.

Hoppas jag kan sova lite efter tvätten är klar.

Idag har jag pluggat sen följde jag med M & S hem och åt tacos och såg serier. YEAH!

När jag kom hem igen, för nån timme sen, ganska exakt, så städade jag korridoren. Vandrade iväg med grannarnas festflaskor som resultat av helgen. Is. Is. Is. Ibland önskar man att man hade inbyggda skridskor som man kunde fälla ut när man möts av isgatan nummer ett. Inte för jag vet om jag ens kan åka skridskor längre.

Nu ska jag oväntat plugga lite till. Sen blir det sömn då det är tvättid kl 7. Jag har slutat att klaga på mig själv för jag väljer ständigt den där äckligt tidiga tiden. Men då får man tre timmar istället för två. Okej, jag är klar med allt innan två timmar har gått men ändå. Är bra att komma upp tidigt? Mja. Fast visserligen, jag måste ju plugga mycket imorgon så kl 7 är väl perfekt.

Kollade precis vad jag fick för betyg på förra momentet i Kriminologi B, fick högsta betyg så blev lite gladare nu. Heja.

Dumma äckliga ångest. Den ägde mig i åtta timmar idag. Vilket gjorde att jag missade en föreläsning jag verkligen verkligen ville gå på. KRIS skulle komma och prata. Damn.

Hatar att ångesten kan vinna ibland. Well well, kunde ju varit värre.

Nu ska jag plugga!

Katten mår bra igen. Var säkert något med päls i tarmarna men nu är han sådär vanligt busig och envis ^^ Eftersom han hade kräkts en del så fick han riktigt fin mat igår, och dubbel portion. Samt kattgodis.

Mitt revben däremot, hm nä. Har en spricka i det. Illa. Jag hostade? Huh? Hostade inte ens mycket. Jaja, det läker ju det med. Bara lite jobbigt att ta sig ur sängen (så det blir när man är old? oh nooo). För att jag skulle bli lika glad som Rancid så köpte jag godis till mig med.

So far idag har jag hunnit packa (allt förutom datorn!). Kattens grejer är packade med så senare idag lämnar vi stället och låter växterna har fest (förhoppningsvis överlever dem).

Något annat? Well, drar till Falkenberg/Göteborg i april. Gött!