Andra sidan jorden.

Pratade med Jordan för nån dag sen. Han bor i Canada (vet att det stavas med K på svenska men ser så fult ut så kör på C), tidsskillnad på 6h. Det var skönt att prata med honom. Höra hans röst. Se honom. Skratta.

Vet inte riktigt varför men har saknat honom det senaste. Är inte helt säker på om det är honom som person jag saknat eller bara någon att sakna. Det är svårt det där, att egentligen veta. Men han gör mig glad, det vet jag.

Hursomhelst så fick han mig att tänka på annat för en stund. Det senaste har panik snurrat runt i huvudet. Energin till minsta lilla grej har knappt funnits. Blir uppsatsen bara godkänd vet jag att energin kommer komma tillbaka då paniken kommer minska. Visserligen känner jag panik inför hösten. Magister. Luleå. Avancerad nivå. Men det är ett senare problem. Ett problem som jag inte behöver ta tag i än.

Funderar dock på det då och då. Hur det kommer att vara i Luleå. Hur studierna kommer att gå. Om jag kommer klara det. Hur kallt och mörkt det blir. Hur brädan kommer vara min bästa vän på riktigt. Och Rancid. För jag känner ingen i Luleå. Aldrig varit där. Kommer säkert lära känna några, men frågan är hur ytligt. Om jag kommer ha tid. Om jag kommer orka. Om studierna kommer att dränka mig.

Just nu orkar jag inte med människor. Människor som jag bara känner sådär ytligt. Som ständigt frågar om vi ska ses, som inte förstår att jag inte orkar eller ens vill. Människor som kväver mig.