Havet.
Havet avspeglar ens humör sa han. Den där killen med svart hår som avgudade mig. En stark förälskelse som jag inte klarade av att hantera. Jag fick ingen luft. Han kramade mig för hårt. Han var som besatt. Vilket skapade en rädsla inom mig. Så jag flydde.
Nu sitter jag vid havet och funderar på hans ord. Hur är havet idag? Lugnt. På ytan i alla fall. Är jag lugn idag? Funderar ett slag och ja, jag tror det. På ytan i alla fall.
Havet är som alltid salt. Precis som mina tårar. Den ena formen möter mina fötter. Lite kyligt. Den andra formen möter mina kinder. Lite smärtsamt. Jag är uppväxt vid havet och undrar om jag kommer dö vid det med. Någon gång i framtiden kommer det ju ske. Jag hoppas bara jag hinner uppleva så mycket mer.
Det börjar bli kallt. Solen lämnar stranden för ikväll. Jag tänker göra likadant då vinden blir starkare. Tycker även vågorna blir kraftigare och en ilska väcks i mig.
Låt oss andas i takt. Låt oss dansa i otakt. Bara vi inte går sönder mer. Jag saknar en pojke med svart hår. Inte han som sa att havet avspeglar ens humör, utan en annan med svart hår som har satt sina spår djupt i min själ.
Han som alltid kommer vara den där som fick mig att älska. Som fick mig att le. Som fick mig att gråta. Ibland av lycka, ibland av sorg. Jag önskar jag kunde glömma ibland. För det är jobbigt att sakna. Inte att minnas.
Nu sitter jag vid havet och funderar på hans ord. Hur är havet idag? Lugnt. På ytan i alla fall. Är jag lugn idag? Funderar ett slag och ja, jag tror det. På ytan i alla fall.
Havet är som alltid salt. Precis som mina tårar. Den ena formen möter mina fötter. Lite kyligt. Den andra formen möter mina kinder. Lite smärtsamt. Jag är uppväxt vid havet och undrar om jag kommer dö vid det med. Någon gång i framtiden kommer det ju ske. Jag hoppas bara jag hinner uppleva så mycket mer.
Det börjar bli kallt. Solen lämnar stranden för ikväll. Jag tänker göra likadant då vinden blir starkare. Tycker även vågorna blir kraftigare och en ilska väcks i mig.
Låt oss andas i takt. Låt oss dansa i otakt. Bara vi inte går sönder mer. Jag saknar en pojke med svart hår. Inte han som sa att havet avspeglar ens humör, utan en annan med svart hår som har satt sina spår djupt i min själ.
Han som alltid kommer vara den där som fick mig att älska. Som fick mig att le. Som fick mig att gråta. Ibland av lycka, ibland av sorg. Jag önskar jag kunde glömma ibland. För det är jobbigt att sakna. Inte att minnas.