Stockholms tunnelbana
Så jag kommer fram till centralen där jag möter upp Jennyfer. Vi slänger i oss lite mat och sen beger vi oss ner till tunnelbanan som ska ta oss till Globen, eller mer specifikt Hovet.
Vi hoppar på första tåget som ska gå till stationen vid Globen. Vi frågar först två människor om det är rätt tåg. Ingen av de vet då båda inte kan svenska utan är turister eller nåt och pratar engelska. Haha! Två i rad, skumt. Men en tredje som vi frågar säger vilket vi ska ta och vi hoppar på.
Tåget börjar rulla från stationen. Men efter några meter bara börjar det sakta in. Klockan är nu nästan två och vi ska helst vara vid Hovet halv 3. Jag har dock mailat de som ansvarar för M&G med Manson och de sa att det var okej om vi kom lite sent, klockan tre gick bra. Tåget rullar sakta fram efter ett par minuter. Stannar igen. Står stilla ett tag. Nu är klockan kvart över två. Känner hur paniken börjar återkomma igen. Tåget står helt otroligt stilla nu. Andra tåg kör förbi på andra spåret. Vi undrar varför vi inte får åka, andra tåg får ju? Dröjer innan man får någon form av information. De säger att vi väntar på ett tåg. Jaha? Hur länge ska vi vänta på skit-tåget? Klockan börjar nu närma sig halv tre. Tåget börjar rulla in på en station. Där säger de att tåget kommer stå där minst 20 minuter. Vilket innebär att vi tidigast kommer åka därifrån tio i tre. Panik.
Jag och Jennyfer bestämmer oss för att det inte håller, vi hoppar av och springer upp från tunnelbanan. Vi tänker ta en taxi. Vi måste ju komma fram. Vi får inte missa besöket med mannen som betyder allt för oss. När vi kommer upp från tunnelbanan så ser vi en taxi. Vi springer fram till den men den väntar på nån eller nåt, den kör iaf inte oss. Så vi ser en annan taxi. Hoppet finns kvar än. Dock är den taxin upptagen. Vi ber föraren ringa efter en till oss. Svaret vi får är inte så hoppfullt. Det går inte att få tag i en taxi i hela Stockholm. Det är nästan ingen som kör då Stockholm inte fattar hur man skottar...
Jaha, vad fan gör vi nu då? Jag börjar panika. Jennyfer med. Jag tänker att vi får fråga vanliga bilar om de kan köra. Det är lite drygt 2 km till Hovet. De kan få 400:- om de kör oss. Vi MÅSTE komma fram. Klockan är väl tjugo i tre nu. Vi stannar en bil som står still då det är kö i trafiken, de förstår inte svenska så vi tar det på engelska men de förstår nog inte helt ändå. Sen har de endast en ledig plats i sin bil. Vi tackar och springer vidare. Men invånarna i Stockholm är generellt inte så trevliga eller hjälpsamma, det vet jag sen tidigare, så ingen ser ens till oss eller funderar över att hjälpa oss. Vi inser att det är hopplöst. Så vi bestämmer oss för att börja springa.
Visst, i vanliga fall kan man lätt springa drygt 2 km runt 10 minuter, men i platåskor och på en trottoar som är allt annat än skottad så är det inte lika lätt. Att vi dessutom inte helt vet vart vi ska gör det inte bättre. Vi springer en liten bit men inser att det inte kommer funka. Vi är framme vid nästa tunnelbanestation nu. Bestämmer oss för att gå ner och se om trafiken där har börjat rulla på. Klockan är nu tio i tre så kanske har det tåget vi var på innan nu börjat rulla. Man kan ju alltid hoppas.