Flygplats part 1
Väl framme på flygplatsen klev jag in i vänthallen. Ovanligt mycket folk men ägnade inte någon längre tanke åt det utan begav mig till maskinen som skulle skriva ut mitt boardingkort. Tog fram mobilen och öppnade mailen. Scrollade och tog fram referensnumret. Trodde jag. Kollade inte så noga. Inte tillräckligt noga. Har flera olika flygbiljetter på min mail. Så råkade gå in på en som gäller för den 5:e mars. Då jag ska till Island. Efter några försök och den upprepande meningen ”din bokning går inte att hitta” så kollade jag varför det inte stämde. Aha. Då insåg jag att jag hade rätt flygbolag men fel datum. Så scrollade ner. Hittade referensen för 5:e december och skrev in det på skärmen. Nu gick det finfint. Fick mitt boardingkort och den lilla paniken som hann infinna sig var borta lika fort.
Gick till säkerhetskontrollen. La ner min medicin och lite smink i påsarna som liknar bevispåsar. Tog av mig jackan, skorna och la allt på rullbandet. Gick igenom och fick godkänt. Slapp dessutom den slumpmässiga kontrollen den här gången. Otroligt! När jag kom förbi säkerhetskontrollen slog det mig igen att det var ovanligt många människor på flygplatsen. Men återigen ägnade jag inte så många fler tankar eller sekunder på det. Bestämde mig för att köpa en dricka, flyget skulle gå först om drygt en timme så nåt behövde jag göra. Blev uttittad av människorna. Kanske för jag hade platåskor, kedja från näsan till örat och blått hår. Köpte min dricka och satte mig vid en gate.
När jag hade satt mig vid gaten fick jag ett sms. Det var från Norwegian. Det stod att de beklagade att mitt flyg var inställt. Paniken började bubbla i mig som bubblorna i mineralvatten. Gick fram till disken vid gaten. Frågade varför det var inställt och vad som skulle hända nu. De sa att det just nu inte gick eller landade något plan på Arlanda. Trafiken där var pausad på grund av vädret. Hm. Tänkte inte så mycket på det utan mest bara jaja då blir jag lite försenad, det är ingen fara. Så frågade vilket plan jag skulle åka med nu då eftersom mitt var helt inställt. De sa att jag skulle få åka med nästa. En hundradelssekund av lugn sköljde över mig. Jag frågade när det skulle gå. Då sa de kanske klockan ett.
Då började paniken ta över. Jag kände hur mina ben började tappa förmågan att stå. Hur jag började skaka lite smått. Jag frågade om det fanns någon möjlighet att det kanske skulle gå tidigare. Svaret var ja men troligen inte. Okej. Så klockan ett. Då är jag framme på Arlanda vid två. Därifrån kan jag ta ett snabbtåg så jag är på centralen halv tre. Klockan halv tre skulle jag egentligen vara vid hovet för att få vip-paketet och sedan träffa Manson. Visste att man kunde maila de ansvariga om man skulle bli lite försenad. Mailade och inväntade svar. Medan jag väntade gick jag och frågade SAS hur deras tider såg ut. De sa att de nog skulle kunna få flyga vid 12. En timme tidigare. En timme bättre. Frågade om det fanns någon möjlighet för mig att åka med dem. Svaret var nekande. De hade redan två inställda morgonflyg. Personerna från de flygen hade förtur på nästa SASplan. Jag förstod och gick tillbaka till Norwegian som inte hade fått någon ytterligare information än.
Började smsa och ringa människor. Mitt i smsen och samtalen ändrade Norwegian sin tid till kl 14. Vilket skulle innebära att jag tidigast skulle kunna vara vid hovet var kl 15.30. Fan fan fan. Försent. Jag skulle missa det. FAN. Min dröm var nu långt bort. Jag var fast i ett mörker. Allt som fanns var panik. Hade min väns biljett med. Det skulle nog ordna sig för henne iaf, men för mig? Nej.
Tiden ändrades igen. Nu till 14.30. Det lilla hoppet jag hade försvann nu. Jag frågade personalen vid gaten vad jag skulle göra. De sa att jag fick ringa Norwegian då mitt flyg var inställt. Så skulle de få boka om mig eller ge mig pengarna tillbaka. Mm. Lätt att komma fram till kundtjänst när alla som skulle flyga med Norwegian till eller från Stockholm ringde? Snarare omöjligt. Pratade med en annan vid gaten, hon kunde boka om min biljett. Tack för det, skulle ju aldrig gå annars. Men 14.30? Det går inte. Då hinner jag inte. Panikens panik och tårar började ta över allt mer.
Jag var på väg att bryta ihop. Jag skulle missa min dröm. Jag skulle inte hinna träffa Manson. Kanske inte ens hinna se spelningen. Jag började inse och blev rädd. Ledsen. Arg. Besviken. Allt som ekade i mig var varför. Varför idag? Varför just idag? Idag när jag måste vara där i tid? Idag när det verkligen betyder något? VARFÖR?