Vandraren.

Ikväll/natt har jag vandrat likt en skugga genom mörkret. Poetiskt smög jag mig fram genom den luriga natten. Typ. Har gått hem från början av typ Haga till mitt lilla hem här som jag inte skriver var eftersom jag är paranoid. Lite. Var skönt att gå. Har gått en mil idag utan att ljuga eller överdriva. Okej. Kanske baaaaara 9km men det är ju samma sak. Almost.

Att vandra genom staden och sånt i mörker sent på kvällen eller natten ensam är sådant min syster sätter kaffet i halsen över. Om hon nu skulle dricka kaffe vilket hon inte gör, men you get it. Kan lugna ner min syster och mest sannolikt även min mamma och andra oroliga varelser där ute genom att säga att det är säkert. Det är nog säkrare än att gå mitt på dagen to be honest. Sen är Umeå inte så värt farligt, inte vad jag vet i alla fall. Kanske om man är med i ett gäng om sånt finns här. Noll koll angående det.

Vandrade själv många nätter i London. Genom delar av London. Är inga problem. Är säkert. Tycker jag. Tror jag. Inget hände och var aldrig nära att hända. Känner mig trygg på gatorna där. Även i små gränder. Det finns en del kameror i staden där som ni säkert vet men sen är det alltid folk vakna. Man är inte ensam. Skulle något hända så hör nog flera ens HELP. It's safe.

Göteborg har jag klarat mig finfint i med. Och även i Falkenberg. Dock är Falkenberg det stället jag känner mig minst trygg på. Om något skulle hända så tror jag det är i den staden. Den känns osäkrast. Är där man går kortast sträcka men är hm nog mest lurigt där. Så oroliga människor, jag klarar mig fint i mina batmanskor under nattliga promenader i städer.

Nu ska jag fan sova. God natt!