Satte alarmet på snooze och självklart somnade jag om. Dock hann jag inte drömma underliga drömmar så länge. Vaknade till av att min mobil lät. Nyvaken och lite halvt borta såg jag att hade fått ett Haj haj från J.P. Konstig men rolig start på dagen. Ska dock jobba om ett par timmar. Anyway, anledningen till att det var roligt är för att jag har inte träffat pojkarna på länge då de ägt i USA, så att vakna till av att min mobil och att se att det är en av pöööjkarna som skickat fick mig att bli glad.
Nu är det så att Vains Of Jenna är tillbaka i Sverige. De kommer spela lite här och var i Europa så checka HÄR för att se om du kan äga tillsammans med dem.
Sad Mad Hatter kanske (om vi ska hålla oss till stories)?
2 varianter av 2 bilder. Blir lite sådär massupdate med det motivet nu eftersom det är det enda jag har på datorn mer eller mindre. Har idéer som jag väl ska lyckas genomföra någon dag relativt snart så I guess hold on bara.
Bubblorna är sämst, orkade inte lägga någon tid på dem.
Alla har lite sprickor, även om de flesta döljer dem bra.
Jag saknar dig, det gör jag. Du kanske läser det här, kanske inte. Det spelar ingen roll för vi kan inte överleva tillsammans. Jag kan dock inte hjälpa att ibland fundera på dig. Vissa stunder så saknar jag nästan ihjäl mig. Andra så förtränger jag totalt bort din existens.
Det fanns det där jag behöver mest, det vill säga trygghet. Jag vet inte hur tryggheten lyckades hålla sig ovanför vågorna, så ofta som både du och jag dök ifrån den. Även när du försvann under ytan och blev otydlig så stannade tryggheten kvar i mig. Jag visste att snart kommer du upp till ytan igen, du behöver luften lika mycket som jag.
Det här blir värsta flummet, är en del tankar som snurrar. Jag har slitit bort det mesta av dig. Du är inte lika levande i mig längre. Fast en del, den delen som gör mest ont att ta bort, har jag inte lyckats slita bort än. För den sidan av dig som jag faktiskt älskade, sitter fortfarande fastspikad i mitt hjärta.
Håll fast mig om du aldrig vill släppa mig. Du måste vara stark, för du kan inte ens ana hur motståndskraftig jag är. Speciellt mot dig. Eftersom du valde allt det här. Du INTE jag. Vilket jag ogillar att du gjorde. Var du tvungen? Verkligen? Exakt just då? Kunde du för fan inte valt ett annat tillfälle? Jag blev arg för du sårade så onödigt mycket i onödan. Och det vet du. Ditt förlåt betyder fortfarande inget. För det var snarare som ett j*vla slag i ansiktet, eller nej, rakt in i ögat och sen i magen, därefter ett slag som knäcker några revben som punkterar lungor. Sen bara för att det inte räckte tog du ett svärd och skar en djup fåra i mitt hjärta. Dessutom och det värsta, så förlorade dina fina ord till mig sin mening och underbara känsla. Det är det som nog gör mig mest besviken. Att du förstörde den du var i mina ögon.
Är hemma hos min syster just nu. Är barnvakt och kattvakt. Både katten och barnet sover så jag har spenderat en tid framför tvn i soffa. Imorgon är det jobb igen och på lördag efter jag slutat jobbet så blir det att fixa det sista inför bröllopet som äger rum samma dag. Är min syster som gifter sig :)
Det regnar sådär mysigt ute. Perfekt filmväder, synd att ingen bra film visas på tvn nu bara. Eller att jag måste upp imorgon och dra till jobbet, annars kunde man sett på bra filmer under natten och höra regnet mot fönstret. Det är det bästa filmvädret som finns, regn. Gärna ösregn.
Nästa vecka blir rätt brutal när det gäller jobb. Jobbar en del pass i rad. Ett dygn, sen ett till och så vidare.. Längtar väl inte direkt efter det ^^
Gått ett par dagar utan att något har hänt på bloggen. Har jobbat och lite sånt. Är rätt stressig vecka nu men ska försöka att slänga in något här lite oftare.
Kom hem för en liten stund sen och snart ska jag iväg igen. Så hinner inte skriva något mer än det här. Peace.
Känns som jag får be om ursäkt för dålig update varje gång jag skriver något här? Haha hej fail.
Iaf, förvänta er inte att så mycket händer här. Så slipper ni bli besvikna när ni klickar hit er ^^
Händer saker varje dag, varje timme typ. Orkar bara inte riktigt med att skriva ner allt. Antar att jag blir bättre på det sen när jag börjar jobba för då har jag tid. Hur knäppt det nu låter. Jag har inte tid under arbetspasset såklart, då är jag upptagen med att arbeta. Men när jag har slutat så kommer jag komma hem och säkert inte orka göra något direkt efter själva jobbet. Utan kräva att jag får tid till att softa. Vilket innebär att jag nog kommer snubbla runt på internet och även hamna här och droppa ett par ord.
Jag har aldrig sagt att min ångest är borta, så friskförklara mig inte. Jag får fortfarande vakna med ett motstånd inom mig. Jag får fortfarande lägga energi på att ha en vardag. Så glöm inte att jag inte orkar så som ni än.
Jag börjar faktiskt förstå varför min kurator fick panik och direkt efter vårt möte sprang till läkaren. Jag kan förstå varför min läkare gav mig beröm för att jag klarade av skolan, att jag ens lyckades gå upp ur sängen var coolt enligt honom. För min ångest var jättehög. Högre än det högsta berg..
Ångesten gör en sjuk. Den tröttar ut varje liten cell. Så de dagarna när jag inte fullt ut orkar, så kom ihåg att jag fortfarande har ångest ut i fingertopparna. Bli inte arg de dagarna när jag kanske blir arg eller ledsen. Det är för att jag är så utmattad.
Ställ inte några krav på mig, speciellt inte om ni inte ens kan ställa dem på er själva. Ökar min stressnivå plötsligt så kan ångesten vara snabb och ta tillfället iakt och öka lika snabbt som Usain Bolt springer. Ville bara påminna er om det. Peace.
Inte haft möjlighet samt orkat skriva de senaste dagarna. Jag är extremt trött hela tiden.
Min msn är hackad btw, så dröjer innan jag loggar in där....
Jag börjar känna mig likgiltig. Lite ledsen med. Samtidigt som jag är gladare än jag var för ett par månader sen. Det är konstigt. Är väl ångesten som slår tillbaka nu, som kämpar emot. Som får mig att vilja vända mig bort från människor. För några har börjat dra i mig, slåss om min tid, om mina ord och tankar. Jag ger er lugn och kraft men jag önskar att ni förstod att ni samtidigt tar det ifrån mig. Nu ska inte alla som läser ta åt sig, jag måste bara skriva det. Förklara varför det är tomt på ord här. Det är för en del sliter i mig. Jag kan inte hjälpa alla samtidigt. Jag vill men kan inte.
Börjar jobba nästa vecka. Då blir det jobb jobb jobb. Ska bli skönt.
Sad Mad Hatter kanske (om vi ska hålla oss till stories)?
