Varmt.
Det är faktiskt rätt varmt i Falkenberg. Kanske blåser lite kallt ibland men nyss när jag var ute och gick kände jag att det var för varmt för att klaga ^^ Dock börjar jag bli eller är förkyld så kanske är en bidragande orsak till att det verkar varmt.
Blir trött av medicinen. Känner mig rätt likgiltig med. Vilket kanske är bra. Kan inte gråta iaf. Lite svårt att bli glad med. Så verkar jag lite weird är det för mina känslor är weirda atm, de är liksom nedtryckta. Tröttheten är lite underlig. Somnar ganska lätt vilket är skönt men är svårt att vakna. Vaknar oftast tidigt ett par gånger men väljer att somna om vilket går fort. Det är lite som om man blir en fånge i sängen och sömnen. Det går inte att resa sig upp. Man är fast och kan bara sova. Man kanske väljer att sova för det är enklare. Är nog lite rädd för att vakna helt. Man känner verkligen att kroppen inte vill gå upp, det är nästan så man skakar av rädsla. När man väl har lyckats gå upp så är det inte så svårt, är det precis innan. Att ta tag i det, som är det kluriga.
Känner att mina muskler (ja jag har faktiskt sånt ^^) inte är som vanligt. De är svaga och verkar ge upp lite då och då. Bara att skriva det här är lite svårt för min vänstra hand är helt mysko.
Körde min bror och några av hans klasskamrater till Calsberg innan. De skulle på studiebesök. Känns bra att köra bil, då är man upptagen med att fokusera på bilkörningen och inte på annat.
Blir trött av medicinen. Känner mig rätt likgiltig med. Vilket kanske är bra. Kan inte gråta iaf. Lite svårt att bli glad med. Så verkar jag lite weird är det för mina känslor är weirda atm, de är liksom nedtryckta. Tröttheten är lite underlig. Somnar ganska lätt vilket är skönt men är svårt att vakna. Vaknar oftast tidigt ett par gånger men väljer att somna om vilket går fort. Det är lite som om man blir en fånge i sängen och sömnen. Det går inte att resa sig upp. Man är fast och kan bara sova. Man kanske väljer att sova för det är enklare. Är nog lite rädd för att vakna helt. Man känner verkligen att kroppen inte vill gå upp, det är nästan så man skakar av rädsla. När man väl har lyckats gå upp så är det inte så svårt, är det precis innan. Att ta tag i det, som är det kluriga.
Känner att mina muskler (ja jag har faktiskt sånt ^^) inte är som vanligt. De är svaga och verkar ge upp lite då och då. Bara att skriva det här är lite svårt för min vänstra hand är helt mysko.
Körde min bror och några av hans klasskamrater till Calsberg innan. De skulle på studiebesök. Känns bra att köra bil, då är man upptagen med att fokusera på bilkörningen och inte på annat.