Ord som kanske stämmer än?

Hittade en äldre text jag skrev för flera årsen i skolan. En uppgift i svenskan tror jag. Skulle jag skrivit den nu skulle jag valt lite andra ord och meningar på vissa ställen. Dock vill jag inte gå in och ändra. Det kanske tar bort något ur texten som jag ville ha där då när jag skrev den. Jag dras nog till att skriva om svåra saker, som döden. Skriver fortfarande flitigt om det, nu även på universitetet.

Begår samhället långsamt ett självmord?

Självmord. Ett ord som oftast skapar en känsla av hopplöshet hos de flesta människorna. För vist är det hopplöst när en människa mår så dåligt att den enda utvägen tycks vara att ta sitt eget liv. Ett beslut vars konsekvenser påverkar de efterlämnade mer än något annat. Ett självmord vänder upp och ner på hela tillvaron. Den välkända vardagen blir aldrig mer lik från den stunden snaran runt halsen på vår älskade man, bror, son, vän eller arbetskamrat stryper till och utplånar det sista andetaget av liv.

Precis som med döden talas det knappt om självmord och depressioner. Alla människor kommer komma i kontakt med döden flera gånger under sitt liv. Döden går inte att undvika. De allra flesta av oss kommer tragiskt nog att känna någon som tar sitt liv. Trots det väljer vi här i Sverige att stänga det inom oss och låta döden förbli tabubelagd. I själva verket skulle det underlätta att prata om döden och självmord, vilket i sin tur skulle kunna göra det lite lättare för människor att hantera dödsfall. Att ha mer kunskap kan hjälpa en att hantera sorg. Fast det känns lite obehagligt att prata om. Det är inget bra samtalsämne runt matbordet. Därför väljer vi att inte prata om det överhuvudtaget. För det vi inte pratar om, det finns inte.

Problemet är att det ständigt finns runtomkring oss. Det är betydligt vanligare att en människa känt en person som har begått självmord än en person som aldrig har varit med om det. Det är genomsnittligt en person från din grundskoleklass som kommer att begå självmord. Självmord är idag den vanligaste dödsorsaken bland människor i åldern 15-45 i Sverige.

Antalet självmord har minskat sen år 1980 med ungefär tusen fall fram till år 2000. Det har de senaste åren dock tenderat att stiga igen. Kanske beror det på att psykvården och elevvården i Sverige inte har tillräckligt med resurser för att hjälpa alla de som faktiskt behöver hjälp. Vad behövs för att antalet självmord inte ska skjuta i höjden? Pengar. Som vanligt handlar det om pengar. Kanske är det dags att politikerna tar sig i kragen och inför en linkande nollvision mot självmord som de har infört när det gäller antalet döda i trafiken. Det är ungefär 500 personer som mister sitt liv i trafiken varje år. Det är nästintill tre gånger så många som dör i självmord än det gör i trafiken. Kanske är det tabun som gör sig påmind när det är dags att fatta beslut i konferensrummen. Någonting måste i alla fall förändras. För det behövs verkligen resurser för att minska antalet självmord. Det är någon människa på jorden som tar sitt liv var 39:e sekund. Så att vänta för länge är ingen bra lösning. Tid är dyrbart.

Det är främst psykiatrin som behövs ses över noga. För det finns alldeles för få vårdplatser inom psykiatrin. Det är där de största bristerna finns och dit pengar behövs för att fylla igen hålen av misslyckande. För psykiatrin i Sverige är rent utsagt misslyckad. Det är omöjligt att förhindra alla självmord men att inte kunna hjälpa de människorna som faktiskt lyckas söka om hjälp är skamligt. Att inte ta de människorna som ringer och verkligen ber om hjälp på större allvar för det inte finns tid till att hjälpa är så fruktansvärt att det gör ont i varje liten cell av min kropp. Att skicka hem sönderskurna armar efter en snabb omplåstring ska inte vara acceptabelt. De är människor, precis som du och jag. Inte skickar sjukvården hem någon som får en hjärtattack. Inte står vi heller och ser på när någon får en hjärtattack, utan vi försöker hjälpa till så gått det går. Så varför agerar vi inte lika allvarligt och hjälpsamt när det kommer till tecken på att någon vill ta sitt liv?  Hur skulle du agera om din fru, syster eller dotter skickades hem och inte fick den hjälpen hon behöver? Att misstaget leder till hennes död? Att det faktiskt skulle ha gått att förhindra förlusten och sorgen? Skulle inte det vara värt att lägga pengar på?

Självmorden som begicks 2001 kostade samhället 5,5 miljarder kronor. Att förebygga och hjälpa skulle bidra till att samhällskostnaden skulle bli mindre. Av de pengarna samhället skulle spendera skulle den största delen återbetalas. Inte nog med det så skulle fler liv fortsätta att levas, och det är väl värt mer än pengar?

Det börjar ske små förändringar som tur är. Det finns till exempel kameror vid en del broar som går över järnvägsspår. Ifrån de broarna som det har begåtts flera hjärtslitande självmord ifrån. Det finns även telefoner utsatta vid dessa broar som man kan ringa ifrån för att få hjälp. Dock återstår problemet på andra sidan luren. Än återstår fortfarande mycket att göra, tragiskt nog det allra mesta.