Dock är jag galet fanatiskt extremt oförklarligt trött. Sååå allt ni får är en liten vidd från festivalen igår. Det vill säga Where The Action Is (aka konserten med många förband till Coldplay). Jaja, jag håller inte kameran still eller alltid rakt, orkade inte se hur jag filmade, var trött även fast vårt jobb under festivalen var allt annat än jobbigt.

Jag ska snart även ta upp allt med Rob Zombie, BVB-Andy och so on. Så häng kvar. Det kommer.

Jag vet. Bloggen är lite på semester...

Drar nog upp till Göteborg redan ikväll och kommer hem på onsdag igen. Ska jobba på WTAI som är på tisdag. Min vardag är lite snurrig så därför skrivs inte så mycket. Tiden räcker inte. Jag orkar inte. Inte det att det är jobbigt att skriva, nej nej, jag är bara så otroligt trött. Det är grejen, jag är trött.

Idag valde sommaren att komma tillbaka, heja heja. Får väl se till att bada senare i veckan när jag är här igen.

Finns festivalbilder och stories kvar, det kommer. Jag måste bara få sova ut. Sover mycket men är ändå trött.

Jag förstår inte riktigt hur jag kunde sova så mycket som jag gjorde igår. Antar att jag behövde det. Inte för att få sömnen utan för att hålla ångesten borta. Även fast den besökte mig i drömmarna, drömde inte de trevligaste drömmarna direkt.

Sov i princip hela dagen och kvällen och natten. Vaknade dock av min hosta mitt i natten. Kunde inte sluta hosta och man kände av hostan ner mot lungorna och in i hjärtat. Dumma festival-förkylning.

Idag har jag städat och sett på tv. Inte haft någon energi till något egentligen. Förutom för en stund sen, då ville jag springa på stranden. Men att springa när man hostar är fail så blir inget med det.

Annars, ja ni..Tänkte väl lägga in bilder från SRF så de kommer upp någon gång....Jag skulle lätt kunna somna med. Ska försöka att låta bli.

Mönstret går att spåra igen. Tisdagar verkar vara dagar som sorg, saknad, död och farväl griper tag om. Förra tisdagen var det begravning. Min brors kompis mamma. Mamman som vi har varit på semster tillsammans med. Som ofta stått i dörren och hämtat sin son. Hon kommer inte hit igen. Aldrig.

Har kört förbi huset. Det kändes tomt. Fel. Det fattas något som höll ihop det. Jag tycker synd om familjen och vännerna. Döden är svår, i alla fall för oss som lever. Att förlora någon som bör finnas där är en så svår känsla och skapar en så obegriplig tomhet att man inte kan förstå förens den dagen man själv tyvärr upplever det.

Man ska inte behöva förlora sin mamma när man själv inte ens har hunnit bli vuxen. Precis som att man inte ska behöva förlora sitt barn. Sin vän. Sin partner. Ens allt.

Men det händer. Dagligen. Överallt. Döden är lika vanlig och självklar som livet. Vi är själva medvetna om att vi kommer dö, att människor runt oss kommer göra det med. Fast att vara medveten om det innebär inte att man inte förnekar det så länge det går. Det måste man nog, annars lever man varje dag i en storm av ångest.

Begravningen var jobbig. Var jordfästning vilket kändes extra jobbigt. Att se hur kistan färdades genom kyrkan och med hennes två barn som följde efter med sorgsna och hjälplösa steg, det gjorde ont i mig. Jag var hela tiden ett andetag ifrån att få en panikattack så fort vi också tog stegen efter kistan ut ur kyrkan till gravplatsen. Kyrkan var full med vänner, släkt, arbetskamrater och familj. Hon berörde många och alla på ett unikt sätt. Även fast begravningen ägt rum och det är verkligt så kan jag inte riktigt förstå det än.

När kistan sänktes ner och hennes barn sedan skulle lägga blommorna så jag vet inte hur jag ska beskriva det men det var fruktansvärt. Deras smärta och sorg hördes och skar i ens själ. Där stod dem, nu utan sin mamma och utan tröst. Och där stod vi andra utan möjlighet att trösta dem då den enda personen som i det läget hade den möjligheten var personen de precis tagit farväl av.

Undrar när mamma ska komma hem igen..Hon åkte iväg för att handla. Bad henne köpa frallor. Tänkte det blir en bra frukost och så kan jag ha med det till jobbet sen. Dock så får jag nog ringa henne nu och se om hon är on her way back home. Annars får jag fixa en annan frukost för nu är det time för mat! Och tv-tittande såklart.

Update: Nu öppnade hon dörren!

Update 2: Hon hade inte handlat..Utan stått i kö till något. Vilket hon gör nu med. Så jag ska dra och hämta mormor och morfar nu sen ska jag äta. Twist på morgonen.

Update 3: Nu ringde mamma och sa att hon var på väg hem igen. Då hennes nummer drogs direkt när hon var där igen typ. Flyt or what. Så nu ska hon köra och hämta mormor och morfar och jag ska dra ner till Ica och köpa mina frallor. Här vänder det snabbt, varje update är bara någon minut ifrån varandra ^^

Dagen började med att ta tåget till Göteborg! Sedan var det soft och häng i Johannas lägenhet. Vilket varade i ett par timmar. Sedan begav vi oss mot Liseberg. Då Bob Hund skulle spela på kvällen.

Sandra, Simon och jag åkte den nya, det vill säga AtmosFear. Den var väl alrite. Fast jag blev ändå besviken. Den ägde inte. Höjdskräcken är extremt mycket bättre och roligare.

Lite innan Bob Hund skulle spela så drog jag. Behövde vara i Falkenberg tidigt på tisdagen så tänkte att det är lika bra att åka hem på måndagen. När jag kom till Falkenberg väntade jag en liten stund på Per och sedan drog vi till MAX och åt glass!

Den var väl den dagen det ^^

Jag råkade somna. Sov i hundra eller tusen år och blev sedan väckt av den moderna prinsen kallad tvn...

Åt awesome god mat från Tomys nyss. Igår natt när jag kom hem åt jag bröd med sås. Åhh damn vad underbart. Sist jag åt det så var det inte som vanligt, men igår, lätt att det var som det skulle. Skulle kunna äta 3o typ. Nästan. I mina drömmar skulle jag kunna det. I verkligeheten skulle jag nog behöva 3o dagar.


Studerade min arm innan. Tog av festivalarmbanden (11st) och tyckte den såg läskig ut. Den såg så liten ut. Inte för jag är gigantisk men dunno den kändes mini. Ni kanske alltid ser mig som mini men det gör icke jag. Ser väl annorlunda ut när man ser det från min vinkel or something.


Hade ni hoppats på ett festivalinlägg så sorry ^^ Men det kommer. Det gör det. Jag ska gå igenom veckan. Måndag till söndag. De flesta dagarna var roliga och underbara medan en dag var otroligt sorglig och jobbig.

Har haft helt underbara dagar i Göteborg. Ses snart igen staden som älskar göööött mos.

Är hemma i Falkenberg nu. Har soooovit ett par timmar och well nu ska jag duscha. För det äger lite. Sen äta! Äta äta äta!

Updatear senare. Tänkte bara säga hej igen.

Drar till SRF imorgon så jag tänkte bara säga att det kommer vara öde här like hela veckan. Bör vara back på söndag men då kommer jag nog duscha och sen sova bort allt man kan sova bort.

Fick mina tider på WCR och MT idag, låt mig säga WEHOOO-POWER! Vilket innebär att det är bättre än bra. Jag kommer jobba på onsdagen (icke-band-dag) och på torsdagen (WCR-dag) och seeen är jag ledig. Så hej jag kan se alla fina och inte så fina band på MT. Hell yeah!

Sen fick Sandra exakt samma jobb och tider som jag fick på WTAI så det kommer bli London-bra. Sweet and Bosh på det!

Hittade Rob Zombie i källaren, så drar med honom till vårt camp. Nu måste jag börja packa. Förstår inte varför jag har ont i något jag inte ens vet vad det är. Eller det gör inte ONT utan man känner av det. Jaja palla. Peace out och nu når ni mig på mobilen eller mailen.

// En glad San signar ut och sånt

Varit lite dålig update men varit en del sen jag hamnade på västkusten igen. Min bror tog studenten, zombie-pojken hälsade på, grillat med vänner och pluggat inför opponeringen som är på tisdag. Sen så har jag fullt upp med att försöka planera packningen till SRF. Åker ju på onsdag och än är jag långt ifrån klar. Har inte ens börjat...

Iaf, nu vet ni varför jag är lite off. Är mycket som snurrar i vardagen. Sen är det inte bättre att jag är ovanligt trött. Förstår inte varför. Varit det ett par dagar nu..Hmm. Borde inte vara medicinen som spökar, den har jag ju vant mig vid.

Ni som läser det här, gå ut i solen! Är ju äckligt varmt idag! ^^ Själv så ska jag återgå till att plugga. Nu med ett litet gladare sinne då jag kommer få se Coldplay!